Inget är som förut

Pressen skriver om digitaliseringens påverkan på oss människor. Hur den nya generationen kommer att kräva helt andra saker och hur självledarskapet blir mer och mer fastlagt.

"Gig-ekonomi", dvs. där människor inte längre har en traditionell anställning utan är sin egen och gör lite olika inhopp där de kan bidra och där de finner nytta med nöje.

Det kan ju framstå som en kaotisk värld. Hur ska man kunna driva verksamheter när människor gör lite som de vill. Hur ska man kunna administrera, hur ska utbildningssatsningarna se ut, hur ska resursplanering fungera etc.?

Till saken hör att detta redan finns idag. Visst krävs det mer av ledarskapet i sig. Att kunna tillfredsställa de som har ett värde att tillföra, att hela tiden leva med rädslan av att förlora personal och kompetens när det inte finns några fasta ramar.

Det spännande med detta är att just ledarskapet blir ännu viktigare. Att kunna hitta former för frihet där det ändå finns en stark koppling till det företag man jobbar för när man själv finner det intressant.

Det kräver mer at produkten och tjänsten man levererar. Den måste ge mening och syfte även till de som ska jobba med den. Inte bara kunder och marknad. Det låter väl kanske som ganska självklart. Det blir mer som företag en gång startades för. Där det finns en brinnande passion för att göra just detta, där kunder och organisation är på samma spår, där båda uppskattar samma saker.

Det kräver också mer ansvar av de som väljer att jobba med lite olika och fler saker. Det kräver en större medvetenhet och insikt och ett ansvar att få ihop helheten.

Engagemang och passion ger resultat, det vet vi både av ren fakta och logik. Kanske är "Gig-ekonomin" en räddning för insomnade verksamheter och trötta chefer? Kanske är det just detta skifte vi behöver för att kunna släppa fram kreativitet och skapande?

För många är det dock lika med att tappa kontrollen, att inte kunna säkerställa kvaliteten och nyttan och att aldrig veta om leveransen kommer att ske när den ska ske.

Kanske delar detta, olika syn på ledarskap och kanske också vilka som är modiga nog att släppa kontrollen. Människor behöver struktur och ordning och även "Gig- ekonomin" kan ge detta.

Det ställer dock krav på nya strukturer och kanske former att mäta. Det handlar inte om att arbetsgivaren ska vara den som faller till föga och göra arbetstagaren till viljes. Det handlar om ett givande och tagande, men där balansen mellan de två blir jämnare.

Varje ledare och chef borde börja fundera på hur detta skulle kunna bidra positivt till verksamheten. Självklart går det inte att applicera överallt, men jag har själv jobbat på detta sätt under ett par år.

Det viktiga är att ha en öppen dialog om vad som ska göras och hur det görs. Det kräver också att det man har att erbjuda marknaden verkligen är bra, både för den och för de som ska leverera eller representera företaget.

Nya former för anställning eller motivation är svåra att sätta sig emot om drivkraften för att de uppstår finns där.

Som ledare kan du istället fundera på och faktiskt implementera något som blir till allas fördel.

Det finns alltid något att vinna på att våga.