Vad är det med konflikter egentligen?

Det finns inget som suger så mycket energi som konflikter. Antingen de olösta, de som undvikes eller de som alla oroar sig för att de ska komma.

Det finns otaliga kurser, seminarier och tips på hur konflikter ska hanteras. På sista tiden har fler av de chefer jag känner dessutom korsförhörts kring hur just de har löst konflikter, hur de uppstod och orsakerna bakom.

Är det något särskilt med svenskar och konflikter?

Jag har flera vänner från Sydeuropa och när de träffas låter deras samtal som en enda stor konflikt, men så är det givetvis inte. De är alltid förvånade över att flera generellt tror att de bråkar och känner ett visst obehag. Hotet om att det kan uppstå en konflikt gör många extra försiktiga och ofta fördomsfulla så att de misstolkar något som inte alls är en konflikt. Hektiska diskussioner tas ofta för en konflikt, helt i onödan.

Många undviker konflikter. Även chefer. Tyvärr slutar ett otydligt ledarskap ofta i olösta konflikter eller att välja att sticka huvudet i sanden och låtsas att det inte handlar om en konflikt.

Under den senaste månaden har jag mötet flera personer och chefer som valt att inte hantera olika situationer därför att de inte vill skapa en konflikt. Att undvikande i sig skapar stora problem och är rent av skadligt för övriga inblandade, verkar inte vara en stark motivator. Den egna rädslan för att hantera konflikter överskuggar att verkligen agera.

De som bullrar och domderar har därför en starkare maktposition än de som sitter still och tysta.

Det innebär att chefer som skapar konflikter eller där omgivningen är rädda för att de så ska göra, vinner. Många undrar varför dessa chefer får sitta kvar, men det är omgivningens passivitet som bidrar till detta.

Samtidigt orka inte ”snälla” chefer tjafsa om onödiga saker, som de säger. Det är inte värt att ”bråka” om småsaker. Men kanske är det just det de måste göra. Ta ställning från början även om frågan kanske är liten i sig. För när du börjar backa från dessa frågor, växer de sig bara större och större och när det väl rinner över, kanske konflikten blir så stor att den ej går att lösa.

Vissa provocerar för att skaffa sig makt och om en chef då backar, har han eller hon genast urholkat en del av sin auktoritet.

Att våga lösa frågor, INNAN det blir en konflikt och aktivt göra det istället för att tro att agerandet utlöser konflikten, är kanske något vi bör reflektera över.

Att stanna upp och fundera över varför jag väljer att backa eller gå på defensiven är kanske en väg framåt. Att sedan utmana detta hos sig själv som chef är nästa steg.

Konflikter uppstår oftast när en fråga fått gro för länge, eller när den som har ansvaret och makten väljer att blunda och hoppas på att saker löser av sig självt.

Visst det är jobbigast i början, när tydligheten måste till, men ju längre tiden går blir svårigheten att nå en lösning större och då har konflikten kanske vuxit så att den är närmast olösbar. Då blir det personligt och när enbart känslorna får styra, är det kanske svårt att skilja på sak och person. Ofta kan människor inte peka ut vad det var som gjorde att konflikten startades.

En del söker konflikter eftersom de vet att det genom detta får makt, då de flesta helst undviker att ta tjuren vid hornen.

Konflikter är en del av vårt samspel. En chef måste våga ta ansvar för detta och omgivningen i större utsträckning stödja den som vågar och kan, istället för att skapa en ny konflikt eller större konflikt.

Att våga vara realist och ibland kanske onödigt vaksam kan möjligen vara besvärligt, men det är så mycket enklare än att vänta.

En olöst konflikt blir aldrig bättre med tiden.