Hämnden är ljuv

De senaste veckorna har jag fått flera samtal från människor som är arga och upprörda. Det handlar om att man anser att chefen eller arbetsgivaren inte uppträtt som de ska. De flesta har en stark känsla av att sätta dit personen eller företaget som de anser behandlat dem fel.

Jag vet själv hur man tänkt och känt genom åren. ”Nog ska de alltid få betala”! Frågan är bara vad. Jag har lärt mig att handla i affekt sällan leder till något gott. Den som ödslar mest värdefull tid och energi är en själv. Att kasta pärlor åt svinen är synnerligen onödigt.

Jag har full förståelse för att man vill hämnas. Det verkar som om hämnden på något sätt ska få oss att bli förlösta. Särskilt kvinnor är lite mer hämndlystna, kanske för att de oftare upplever oförrätt, men även männen ställer sig snabbt till den skaran som vill få motparten att känna på vad de gjort.

Det intressanta är att den som gjort fel i de flesta fall inte lär sig ett dugg av att någon försöker bevisa att så är fallet. Visst, det är skönt att ge igen, det kan vi väl erkänna, men problemet är att den som vi vill ge igen på inte alls tänker så. Personen har i de allra flesta fall ingen aning, eller struntar i det helt rätt och slätt. Det gör ju oss ännu argare. Men det är en del av dessa människors taktik. Att ignorera.

Ibland måste man som chef, och det är ganska ofta, ta beslut eller genomföra saker som för individen inte är positiv, men som för helheten, gruppen eller verksamheten är bäst. Det är då klart att människor tycker att man är en elak jävel.

Men myntet har alltid två sidor. Att sätta sig in i motpartens agerande är ganska nyttigt och hälsosamt, och även om motparten inte gör det är det ytterst lärorikt att själv göra det och kunna se och stå över det som händer.

Genom att lägga ner stridsyxan kan man nå mycket längre. Jag brukar säga att de som med vilje uppträder illa alltid får betala ett pris för det förr eller senare, även om det ibland kan verka senare.

Om man tar åt sig äran för andras arbete är det ju ändå så, att när det verkligen gäller, saknas både kompetens och förmåga att utföra det som ska göras, om inte annat blir personen avslöjad då. Ibland begår människor märkliga handlingar pga. bristande erfarenhet eller okunskap. Det brukar vara lätt att se igenom. I slutänden kommer det ju att visa sig att så också var fallet.

Det handlar inte om att vända andra kinden till och vara en mes, nej det handlar om att spendera energi där det gör nytta och det är inte på dessa människor. Jag har funnit att det förhållningssättet är en slags inverterad hämnd men att det istället blir konstruktiv. Så ett råd är att börja jobba med ett förändrat synsätt på vad folk sysslar med och själv se till att man i möjligaste mån uppträder med någon slags vettig självdistans.

Din energi är värt mycket mer än att slösas på sådant som inte är meningsfullt. Att slösa den och ändå inte få något igen, för det får man sällan, är ju dubbelt dumt.

Var rädd om din energi och skåda ett svin innan du kastar pärlorna. Bättre att spara dem till någon som är värd dem. Du själv kanske.