fredag 5 augusti 2022

Vad definierar egentligen en bra chef?

Hur ett bra ledarskap ska vara kanske kan uppfattas som självklart.

Alltför snälla chefer anses för otydliga. Tydliga chefer anses inhumana och alltför undflyende chefer uppfattas som fega.

Hur man än gör som ledare så är det alltid någon som det inte passar för och visst är människor olika. Det situationsanpassade ledarskapet har från tid till annan ansetts vara det bästa.

Men vad är bäst och för vem?

Som ledare måste du ju ändå kunna vara transparent och vara så nära den du är som möjligt. Vår egen uppfattning som ledare blir ju också subjektiv och det enda vi kan göra är att jobba med att utveckla oss och jobba med någorlunda objektiva bilder av vår egen självinsikt.

Olika personer behöver kanske olika typer av ledarskap, men varför är det alltid chefen som ska anpassa sig?

Att sätta gränser för de som vill bestämma själva kan upplevas som en provokation och för de som vill ha instruktioner, blir ett delegerande ledarskap stressande.

Att försöka bli den chef som andra vill ha är en omöjlighet. Varför ens tänka tanken. Ingen frisk relation bygger på att hela tiden anpassa sig, till slut vet ingen vem man är och allra helst en själv.

I pressen framhålls ofta de tuffa chefernas ledarskap som orsaken till dålig arbetsmiljö och utbrändhet. Är du börsbolagschef så ingår det även att hissas eller dissas i pressen.

Har vi tappat respekt och förtroende för ledarskapet som helhet och angriper det när det inte passar våra syften?

Många väljer ju inte sitt jobb utan sin chef sägs det och det finns en hel del statistik på att de flesta lämnar sina jobb pga. en dålig chef.

Så ledarskapet har en central roll, oaktat vad vi tycker om den.

Ledarskapet skiljer sig också markant mellan olika länder och kulturer och vad man önskar och vi gillar att sätta epitet på olika länders ledarstilar. Vi svenskar anses vara alltför konsensusorienterade, medan andra anses vara alltför hierarkiska.

Diktatoriska ledare hatas av vissa och hedras av andra. Vilken är då vattendelaren?

Frihet.

Ju mer frihet vi vill ha eller är vana vid, desto mer ändras synen och behovet av ledarskap. Om ledarskapet beter sig på ett sätt, får man en befolkning, ett land, en verksamhet eller team att böja sig för detta.

Några få rebeller utmanar ledarskapet, men oftast inte det ledarskap som inskränker friheten, utan de som ger frihet. Ett sådant ledarskap kan anses vara svagt hos vissa och ju mer maktfullkomlig en ledare är, desto större trygghet.

Att ge frihet är ett ge upp viss kontroll. Att en ledare behöver alltför mycket kontroll är kanske ett bevis på rädsla, brist på tillit till andra och ett sätt att skydda sig själv. Att tillförskansa sig olika typer av förmåner kan också vara lättare om du uppvisar en mer hotfull sida.

Frihet är viktigt för alla. Att kunna välja, men också att ibland inordna sig i regler och strukturer. En ledare behöver hantera bägge, men alltid i egenskap av att inte tappa bort sig själv.

Att våga vara den du är kanske är en del av mognaden, men att komma dit tar tid. Det borde även gälla medarbetare. För vad är ett bra medarbetarskap?

Kanske är det bara i Sverige vi lägger tid på dessa funderingar. Kanske är det enklare att chefen bestämmer och vi fogar oss utan att känna oss kränkta eller styrda.

Frihet måste hanteras varsamt. Både av ledare och dennes omgivning.

Så ett bra ledarskap kan aldrig verka om inte omgivningen är beredd att ta emot det.

Inga kommentarer: