Ett företag behöver utvecklas och förändras. Så händer det igen. Man anställer en chef som får uppdraget att genomföra det hela. Som alltid uppstår det turbulens och oro.
Få människor vill bli utsatta för förändringar de själva inte valt. Att en arbetsplats, livet, jag varje dag alltid kommer att förändras, utvecklas är något som vi fortfarande har svårt att ta till oss eller vill förneka in i det längsta.
Uppdraget är tydligt. Man söker efter en förändringsledare. Men man verkar glömma att förändringen inte kan ske av en ensam person. Ägarna, styrelsen och ledningsgruppen måste vara enade. Man måste ställa upp för den gemensamma saken och kan man inte vara enade, måste man bli det. Ingen kan backa bara för att det blir tufft och svårt.
I många organisationer finns kraften och makten inte alltid hos ledarna. Kanske beror det på historiskt svaga ledare eller historisk starka medarbetare eller medarbetarrepresentanter. Kanske har man ägnat sig åt den gamla skolan, där chefen var något man hade svagt förtroende för, någon som medvetet missbrukade sin makt och ställning. Att organisationen och medarbetarna skulle göra så, är kanske mer otänkbart.
Ändå finns det många exempel på där chefen till slut måste vika undan. Resultatet blir att organisationen och en eller flera individer får betala priset. Priset att kanske verksamheten inte kan utvecklas, priset att enskilda individer tappar sin förmåga och tilltro och inte kan utnyttja sin kompetens, priset att slippa undan ansvar och lägga det på någon annan.
När en chef får sluta, beskriver pressen oftast detta som om en individ har orsakat hela problemet och är helt ansvarig för det som skett. Hur vore det om styrelsen kunde ta sitt ansvar? Stötta VD utifrån det som var den ursprungliga överenskommelsen. Eller är det så att man hellre låter organisationen och medarbetarrepresentanterna leda verksamheten?
Var finns modet att stå upp för den person man en gång anställt? Kanske blir det långsiktiga resultatet att människor börjar tacka nej till chefserbjudanden om inte styrelsen kan visa sitt mod och civilkurage?
Vi får hoppas att så få chefer som möjligt tar uppdrag där det inte finns ett stöd i ryggen. Ett stöd som inte försvinner eller där agendan ändras när det börjar osa hett. Ett civilkurage och en värderingsgrund som går ut på att man finns där när det blåser som mest. Där man inte försöker hitta en syndabock utan självkritiskt frågar sig hur man tillsammans kan lösa situationen.
Chefen måste våga välja bort en organisation, en ägare eller en styrelse som inte vågar stå upp för besluten, människorna och det ansvar man faktiskt har när man rekryterat in en kompetens.
Någon måste stå upp för chefen också!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Marika.
Jag läser och håller med om det du skriver. Samtidigt är det väl så att det måste vara VDs jobb att driva just den processen att ena styrelse och ledningsgruppen om uppdraget. Vems ansvar är annars det?
Många gånger upplever jag att VD kör sitt race som en frifräsare mellan styrelsen och ledningsgruppen utan att egentligen riktigt vara på någons sida och det blir sällan bra heller. Styrelsen jobbar sällan med bolaget och ledningsgruppen har inte den slutgiltiga makten men båda dessa sakerna har VD.
Jag skulle vilja se fler VDar som har fötterna kvar i den operativa verksamheten och därmed är en spelare i ledningsgruppen. Samtidigt som hon/han har huvudet uppe i det strategiska arbetet där styrelsen finns, självklart även ledningsgruppen. Jobbar stenhårt med att få ihop laget som består av styrelse och ledningsgrupp i det strategiska arbetet med även den operativa ledningen av bolaget.
Med andra ord jag vill se färre strategiska ensamvargar utan fler teambyggare på VD posten.
PS. vi vet båda två att ingen VD skulle beskriva sig som något annat än just teambyggare men vi vet också att så allt för sällan är verkligeheten.
Hej Roy,
Trevligt med inlägg!
En VD´s jobb är främst att utföra det som ägarna genom styrelsen vill. Läget kan vara lite knepigt när ägaren sitter nära VD, framförallt i mindre bolag. Då kan rollerna blandas ihop.I stora bolag är det omöjligt att vara för operativ och VD´s uppdrag är inte heller att vara det i de lägena, då är det ledningsgruppen och ledare i nästa nivåer som blir de operativa spelarna. Min erfarenhet är att VD jobbet är svårt att balansera då det finns så många olika önskemål, viljor och nivåer. Det viktiga är därför att VD´s uppdrag är tydligt. I mitt inlägg syftade jag på situationer när uppdraget är tydligt men där styrelsen, kanske av feghet, ändrar målet och väljer att låta VD vara slagpåsen i en tuff förändringsprocess. Något som man bör se upp med när man tar ett VD jobb. Vi har ju ett ganska aktuellt sådant fall som det skrivits om nyligen och jag blir alltid beklämd när man inte vågar stå upp för de beslut som tagits.
Vi talar ofta om att stötta medarbetare, team och individer, men glömmer chefen. Det känns viktigt att göra oss påminda om det igen.
Att vi sedan vill ha ledare med engagemang att bygga sitt team är solklart!
Skicka en kommentar