Jag tillhör den kategorin som gärna vill ha möjlighet att påverka den organisation jag leder. Därför har det kanske varit naturligt att VD-rollen har varit en självklar väg. Det är förstås skillnad på olika VD-roller, dels beroende på företagets storlek, om det är börsnoterat eller ej och i vilken bransch man verkar. VD-rollen ses också olika beroende på ägarnas syn och inställning.
För ett tag sedan föreläste jag om att vara (eller inte vara) VD. Det gav mig en extra anledning att reflektera över saken, även om jag sista två åren också haft anledning att se på VD rollen på flera olika sätt.
Många som blir erbjuden sin första VD-roll blir självklart smickrade. ”Tänk, jag ska bli VD”. Ungefär som att det är det ultimata erbjudandet. Sista veckorna har jag gett ett antal råd åt flera personer som just blivit erbjudna sitt första VD-jobb. Av någon anledning lyssnar de med ett halvt öra på mina råd som rör risker. Man kan ju undra varför. Många likställer ett VD-jobb med bra ekonomiskt erbjudande, image, erkännande och bekräftelse.
Visst, allt det där stämmer till viss del, men vad många missat är att ett VD-jobb idag faktiskt är ett av de största skitjobben, ursäkta svenskan. Det finns ju inget som säger att det för den sakens skull inte är intressant. Men baksidan av myntet verkar få vilja se, av de jag talat med. Det är klart att man själv måste uppleva det för att man ska förstå, men det verkar som om klokheten försvinner i och med erbjudandet.
Ett VD-jobb, kan och bör erbjuda en möjlighet att driva en verksamhet med fullt mandat och ansvar. Men alla VD-jobb är inte sådana. Därför är det extra viktigt att ta reda på förutsättningarna. Det är inte heller så, att bara för att man gör ett bra resultat, så sitter man säkert. Ett VD-jobb är det mest osäkra jobb man kan ha. Självklart har många också betalt för det, men i begynnelsen av sin karriär brukar det inte vara så.
Det byts VD:ar som aldrig förr och jag läste en artikel för någon vecka sedan i SVD, där en erfaren styrelseman uttalade sig om att det blir svårare och svårare att vara VD, att det är näst omöjligt att tillfredställa alla krav. VD är ju den perfekta scenartisten så länge det varar men också den perfekta slagpåsen. Vilka argument som helst kan i princip användas för att avsätta honom eller henne. Oavsett hur det går.
Så VD-jobbet är inte alltid så guldkantat som många tror. Själv skulle jag ha väldigt svårt att ha ett jobb där jag inte fick möjligheten att ha fullt mandat och ansvar, så jag är beredd att ta det eventuella ovett man får ta och som ligger i rollen. Men jag ber ändå de jag pratar med att fundera en extra gång. Det är få VD:ar som sitter längre än 2-3 år idag. På den tiden hinner man inte se alltför mycket av resultatet man påbörjat, så otacksamt är det. Visst finns det företagsledare som suttit på sina poster länge, företrädesvis inom industrin, men i övrigt så är omsättningen relativt stor.
Som VD gäller det att ha en god blick och insikt i hur ägare och styrelsen tänker. Var också beredd på att det kan ändras med kort varsel. Idag styr behovet av snabb avkastning mer och mer och det sätter också en helt annan press på t.ex. VD.
Det finns en hel lista på vad du behöver fundera på innan du tar ditt första VD-jobb (eller vilket VD-jobb som helst). Framförallt varför du själv är sugen. Det är viktigt att inte se det som en prestigetitel på ett visitkort. Det är ett uppdrag, ibland kortare, ibland längre.
Du är alltid utbytbar. En extra god portion självkänsla och förmåga att skilja på sak och person är ett måste. Om du ska överleva de som ändå kommer att överleva dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Spännande tankar, trots att du borde skriva "VD jobb" som "VD-jobb" ;) Särskrivning bör vi hålla oss ifrån som svenskar :)
Allvarligt... Vem vill vara VD frågar du? Jag, svarar jag :) Jag har arbetat som chef i åtta år nu och jag har befunnit mig strax under högsta chefsnivån större delen av tiden, och den största delen av den tiden har jag frustrerats av en mängd brister i ledning och styrning från toppen... Varför så überoperativ, varför så ad-hoc, varför så...? Det må ligga en mängd brister och orättvisor i mig som reagerar och tycker så, men jag tror också att jag sett, reflekterat och lärt en massa. Jag har försökt använda mina erfarenheter för att hjälpa mina chefer, och för närvarande min vd, men det är inte alltid som mina idéer och teorier uppskattas och följs...såklart ;)
Därför är sådana som jag så intresserad av möjligheten att få sitta högst upp och påverka maximalt. Det spännande i att vara beslutande över hela företaget är ju att jag skulle få bestämma min egen roll. Jag är strategisk och visionär och skulle vilja hitta rätt beskrivning av framtiden, motivera de högsta cheferna och alla övriga i organisationen och hitta några strategiska vägval (till exempel förbättring och kvalitetsarbete som jag tror är grunden till framgång) som vi kör stenhårt. Andra får planera taktik och utföra operationen.
Sen om/när insatsen inte räcker till för allas krav och förväntningar så blir det säkert jobbigt, smutsigt och fult - men jag och säkert många andra vill inte ha det ogjort. Och med rätt slump och förutsättningar så kanske det kan bli en fortsättning och en fortsättning...
...just nu slänger jag ut bananskal i sökandet efter rätt vd-uppdrag...
Men jag blir fundersam på om en satsning på långsktig ledarskapsutveckling, kvalitetsarbete, vision och mål med förståelse...har tid att verka innan otålighet från styrelse och ägare slår igenom. Är det så illa?
Hmmm...men när jag hittar mitt berg kommer jag att bestiga, så är det ;)
Jag hoppas att du hittar en plats där du får en bra möjlighet att verka. Det tar ofta tid och kräver timing. Ett VD-jobb är aldrig det andra likt, så karriärplanering i form av att själv välja förutsättningarna istället för att bli lockad in i något, är nästan ett måste. Som utvecklingen sett ut de senaste åren bör man ta sig både en och två funderare innan man tar ett VD-jobb idag. Det behövs fler engagerade och kunniga ledare!
Skicka en kommentar